På hemmaplan
En månad har rasslat iväg. En månads ledighet, omkringflackande i svearike och tillvaro i kappsäck. Efter att ha njutit av de flesta sekunderna och de flesta upplevelserna, är jag för tillfället parkerad i den rara hemstaden där björkarna prunkar.
Den molande ångesten har löst upp sig och livet är tillbaka på rälsen igen känns det som. Näven i luften, livet leker!
Nyfikenheten och äventyrslustan kittlar i maggen och imorn är jag säker på att jag kommer få en överraskning. Idag har jag mest låtit kroppen bida sin tid. Lapat sol på filt med sommarpratare i öronen. Bakat bröd med långjäsning och hittat terapitoner i avlagda cd-ställ. Utan måsten. För en gångs skull.
Ljuva ljuva känsla!!
Midsommar har tacklats norr om poolcirkeln, sill och potäter har tuggats och svalts. Stockholm och Göteborg har intagits och bilar har satts i rullning. En gamal jeap fick liv igen och ett förhållande har lösts upp. En syster har hittats och en brorsdotter har vuxit opp. Kusiner har återförenats och bastun har gått varm. Lövruskor och iskall öl i midnattssol, bad i nordlig älv såväl som sydlig insjö. Cyklel i gryningen, eld ute vid vatten och båtar att ro, ro, ro. Och nu tar jag en paus från semestern. Nu börjar jag bena i mig själv istället.
En personalfest satte skruv på tillvaron på gott och ont. Alkoholen har lagts på hyllan för en sisådär månad eller så. Bunkra kreativitet och jobba upp den igentorkade hjärnbalken en smula var tanken. Hitta tillbaka till hur jag prioriterade förut, hur jag tänkte och vars jag ville nå.
Mer än så blir det inte för denna gång. Lax och kaffe på det. Vem kan klaga?
