Liberté, égalité, solidarité

Hälften av sista pärsen kvarstår, känslorna svallar och maggen bubblar. Det rycker i tårna och halva jag vill kuta för livet, resterande inälvor vill softa och ignorera det mesta. Jag längtar efter att vara på väg igen, visserligen mot säkra kort men ändå. Det kittlar i kroppen när jag packar väskan en gång per dag bara för att riva upp den i jakt på en outfit som självklart hamnat längst ner i trunkfanskapet..

Har hunnit med stört mycket under den sista veckan. Bla. svett min lugg, mitt vänstra ögonbryn och hälften av mina vackra fransar på vänster öga. Men det är sånt man får räkna med en dag när allting står still, kroppen är nära dödsstöten efter en tuff dag på jobbet och allt allt allt man längtar efter är en rullis. Men vars finns tändaren. Vars i helvete finns tändaren, tändarna (de otaliga som vanligtvis kan hittas i varje ficka, varje väska och på varje golv/bord) när man behöver dem? De har gått upp i rök, och det enda man kan sätta hoppet till är gasspisen. Kan någon anklaga en för att vara en dumfan bara för att man glömmer att gasspis = eld, eld = farligt, om nära hår? Nej, mina vänner. En sådan bagatell är lätt att glömma, ungefär i stil med att Tyskland faktiskt utrotade 6 mille människokött och därför inte bör (läs; kommer) få en andra chans av världen. Ever. Eller att Schwarzenegger faktiskt borde bli USAs nästa president, han är ju trots allt body builder..