Liberté, égalité, solidarité

Torsdag efterdag,förkväll eller nått i den stilen. Krigarna af ostekighet har släpat sig igenom ännu en vecka. Även denna gång en vecka fylld av kaos och dramatik. Det ger sig aldrig, vi verkar locka till oss trubbelitos och kaosmakeri, ska det någonsin ta slut. (frågetecken)
  Updatering av läget á la minute då:

Vi ligger sitter och knölar i våran soffa de gigant. Nina har flängt sig över europa och havet för att joina bikinisarna och bastarderna, som för övrigt ter sig en aning skruttiga alt. mosiga för tillfället. Vi har dock repat oss en sisådär hundra grader sen i tisdags när stämningen i lägenheten var på minusnivå och hoppet lämnat oss. Nyhetsdroppandet om dubbeltaxering sverige/ spanien sög musten ur oss alla och framtiden var mörk. och dyster. sa jag kolsvart?
  Varken uppsägningen eller revolutionen var långt borta i onsdags, men lik förbannat är vi kvar och slavar på multipartner och verkar inte ta oss därifrån i första taget. Idag la jag ändå ner min själ i säljandet men gick det vägen till slut? Självklart inte. Deppbegravning för sudden, men imorn är det fredag och då är det fanimig min dag.

Efter jobbet slank vi iväg i rask takt för att hooka med nina som för tillfället befann sig med gigantisk väska någonstans på big Bs gator och torg. (Förhoppningsvis torg eftersom det var ett torg vi stämt träff på) En gick och tre jammade bussen. Fossingen var först på plats och kanske en 5 röda efteråt ramlade bussjamarna fram till bordet;
  En nina med röda pjuks och röd väska, fyra utflugna umeflickor med trötta ty dock klara blickar och en hel stad fylld av möjligheter att äventyra sig. Två gossar med gitarr och kavaj på köpet, en med 10 sälj i mjukisyxefickan, den andra med inga pengarkvar till tobak. Planer om hitte-på-nått-om-sisådär-om-en-timme. Två och en halv senare softar vi soffan utan en tanke på aktivitet inom det närmaste klockslaget. Vi ger det en ny chans later slater.

Mitt hår har förövrigt tatt sig en gul ton som verkligen inte gör mig lycklig i själen på något sätt. Alla som känner mig har grepp om min hårfetish och vet hur extremt mitt gnäll kan bli när stråna valsar med gulheten. Jävla rappel. Det får bli veckans nya projekt. Aah-laah-makkara nu ska jag sluta jiddra och börja trolla, busarna runt mig börjar vakna till liv. Jag ska joina livet och byta sittställning eftersom mitt högra ben har domnat och jag börjar bli orolig för att aldrig mer kunna väcka det till liv.

ciao tack bock och hej vej