Primer domingo de adviento
Ja, mina kära vänner och bekanta.
En första advent har för fösta gången i mitt liv kommit och nästan gått utan vare sig ljus, pepparkakor eller lussebullar.
Idag vaknade jag kring tio. Snoozade till elva och fick sedan panikrusa för att få kaffe och flicka klara inför dagens utflyktsplaner. Sitges är härmed done and done. Ferran skulle ta bilder inför hans företags presentation av gayvänliga sitges i london, och klappat och klarre, nu har han ett par riktigt klockade bilder! Sitges, Spanien och kataloniens mest gayvänliga stad, var för övrigt en nästan upprörande fin by knappa timman väster om barcelona. Dagen har varit varm, skön, full av spanska och utan spänningar. Stört skönt att vara helt avslappnad för en gångs skull..
Ikväll ska jag damma av mina salsamoves och se vars de bär mig.
Imorn hade erik planer för mig mojje och apollo. Mer än välkommet för tillfället.
Jag längtar tills vi lämnar den här lägenheten. Den känns mest som ett öppet sår som inte vill läka, och ingen järntablett i världen kan ändra på den saken. Men man vänjer sig vid allt, trots att inte alla 3 ting är av godo.
Det finns saker och ting man inte kan nå fram till, situationer som till slut blir helt bisarra.
Ohanterbara.
Det hela känns mest som en enda vardagsfrustration.
typ
Fiskbullar i dillsås, det ni!
En första advent har för fösta gången i mitt liv kommit och nästan gått utan vare sig ljus, pepparkakor eller lussebullar.
Idag vaknade jag kring tio. Snoozade till elva och fick sedan panikrusa för att få kaffe och flicka klara inför dagens utflyktsplaner. Sitges är härmed done and done. Ferran skulle ta bilder inför hans företags presentation av gayvänliga sitges i london, och klappat och klarre, nu har han ett par riktigt klockade bilder! Sitges, Spanien och kataloniens mest gayvänliga stad, var för övrigt en nästan upprörande fin by knappa timman väster om barcelona. Dagen har varit varm, skön, full av spanska och utan spänningar. Stört skönt att vara helt avslappnad för en gångs skull..
Ikväll ska jag damma av mina salsamoves och se vars de bär mig.
Imorn hade erik planer för mig mojje och apollo. Mer än välkommet för tillfället.
Jag längtar tills vi lämnar den här lägenheten. Den känns mest som ett öppet sår som inte vill läka, och ingen järntablett i världen kan ändra på den saken. Men man vänjer sig vid allt, trots att inte alla 3 ting är av godo.
Det finns saker och ting man inte kan nå fram till, situationer som till slut blir helt bisarra.
Ohanterbara.
Det hela känns mest som en enda vardagsfrustration.
typ
Fiskbullar i dillsås, det ni!
Kommentarer
Trackback
