Insikt och bullshit
Endast två dagars jobb på svensk mark kvarstår. ljuvlighetens vita dag infaller på fredag, sedan är det finito - klappat och klarre och alla tiders thai soppa för att fira det hela.
Ikväll serverade vi tapas buffé till 750 pers. Det tog sin tid, sin ork och sina kartonger vin men det gick vägen. Hela vägen.
Nu ser jag fram emot avrundning med papperstidning för att sedan kapa kroppen tidigt. Innan tolv hade jag tänkt mig ikväll. Den obligatoriska onsdagsölen kom i form av en så ofta underskattad 2,8 - ikväll har jag varken tid ork eller lust att hitta krogen. Regnet står som spön, det är kallt och ruggigt. Min arbetsgivare i barca mailade och skröt om 23 grader och strålande sol. 5 dagar, mon, 5 dagar. Sen är vi där.
Det enda som egentligen tar mig emot med att lämna sverige är förlusten av mitt absoluta favorit-söndagsnöje; en heldag med DNs feta söndagsutgåva. Efter att ha kikat under fliken "prenumeration i utlandet" ville jag gråta tårar av blod. E-tidningen kan jag få, för 1700 klirr i kassan. E-tidningen! vem fan vill ha e-tidningen? Och för ett å sju? Ilskan tog mig och jag svalde min rädsla och frågade om papperstidning, vad fan man får punga ut med om man ska ha en sån? Då kom tårarna. Kung ska man va och eget land ska man ha för att ha råd med den slanten. Och då är det ändå bara för ett numer i veckan. Ett ynka nummer. Det bästa, the one and only.
Nä, jag får helt enkelt hålla mig till tåls, lägga min längtan på hög och låsa in den i en kista. Första bästa söndag när jag väl återvänder ska jag låsa upp kistjäveln, öppna söndagsDN i pappersform och bara njuta. Njuuta nösse sjövilt. 
