Liberté, égalité, solidarité

                                                                                     
Ännu en höst ännu en ny start. egentligen är det rätt schyst det här med
höst = ny start = ny chans = ny tro på att den här, Den här jävla gången ska det gå.
Ologiskt men schyrre.

Nyårsdagen förstår jag, logiken står som spön i backen på den. Men hösten? Första september. Varför skulle det automatiskt ge en ny startgrop? Kanske för att högre makter har koll på människans hysteriska ovana att sumpa första
januari till följd av baksmälla nåjävulskt. Eller så bju dom bara. hur som helst är jag rätt förtjust i det hela. 

  Inte för att jag själv kan skylta med något större förändringsengagemang. Jag är fortfarande bghs blonda kaja, är fortfarande monster trött innan det magiska talet 10.57, har fortfarande en helt mad fucked up dygnsrytm, har fortfarande kontantkort på telefonen, är fortfarande hopplöst förälskad i karra och skiter fortfarande i att ta ut linserna när jag är dyngrak.
Och jag är är fortfarande dålig på att höra av mig, torka smulor från bordet, hålla vita kläder rena mer än 5 röda, spendera okej med slantar på sprit, uppskatta kvalitetstid och lördagskaffe med föräldrar, dricka koffeinfritt efter 18 och inte ta bilen när ärenden är "akuta".

  Men vad gör väl det, i reella tal, när känslan av ny grogrund ändå sitter i ryggmärgen, kittlar i tårna och känns i luften? itt september har i alla fall dragit fram en doldis, bubblare i mina karaktärsdrag, den företagsamme Sanniluran. En, så att säga, trevlig bekantskap. Ingen festens stjärna, inte heller någon partypooper utan en, på ren och skär svenska, uppstyrd tjej med koll på byråkratiska saker såsom försäkringskassa, välfärdssystem i nya land etc. etc.
Vi har haft en del duster under dessa 10 nya dagar, men vi är okej. Och vi har koll. Mer koll än jag någonsin haft inför en flytt. Och den känslan gör att jag accepterar alla hennes brister med hull och hår. Hennes trista, sansade röst i telefonluren när hon byråkratar sig med sina byrokratipolare i andra luren, hennes stela e-mail med 'dock' och 'önskan om', hennes vidriga sätt att vara okej med att vänta på tok för länge, med hurtig musik som enda underhållning, när telefonisten inte lyckas sammanställa sina fakta, hennes..ptjao ni hajjar konceptet. 

  Hur som helst så tror jag inte att septembers ny start automatiskt kräver att man ska avge löften som man ändå inte håller, eller panikstarta en pensionsparing som man ändå inte underhåller. Septemberstarten är en mer softad ny start. En som kryper på en som en kär vän som kikar förbi när man minst anar det. För helt omedvetet har jag äntligen lyckats fimpa på och utanför krogen, jag har dragit ner på såväl snus som kaffe, jag har lärt mig uppskatta söndagar och blivit bättre på att ta tag i saker och ting. Och vad är väl det om inte en ny start? 

  Mitt nästa mål är att skaffa en kalender.
Och be den företagsamme Sanna dra något gammalt över sig tills på måndag.