Liberté, égalité, solidarité

Hemkommen från en långhelg i stockholms kärna. Som vanligt när jag beslutar mig för att lämna självförnekelse och hemmets trygga famn händer det mycket i kroppen, någonting inom mig brister och det bara sprutar självinsikter och förändring från alla hål, små som stora, i min kropp. Många tankar, många händelser.
Jag har även fått lära mig en hel del viktiga saker,

som att gammal kärlek inte bryts ner, den bara rostar.
Att gammal vänskap inte slokar, den bara hittar nya sätt att blomma på.
Att jag själv är fantastiskt! Fel, brister, dumheter och flams till trots.
Att nya bekantskaper bäst tas med en nypa salt..
..och gamla likaså.
Att jag själv besitter en hel del mod och ryggrad, även om det används på lite fel sätt ibland.
Att vin faktiskt inte gör saker och ting bättre i slutändan, men lättare för stunden.
Att det ändå existerar någonting kallat "andras lycka" och att det är förbannat fint att känna den.
Att jag är färdig med umeå, jag har fått mitt adjö och kan nu fullt och fast säga;
it was good for me too.
Att mattematiken föddes i Egypten och jag måste jobba på min envishet
Att alla faktiskt heter glenn i göteborg,
trots att jag inte lyckades finna en endaste en under 08as göteborgstour.

väl tillbaka i norr, känner jag att saker och ting ter sig på pricken likt hur jag lämnade dem.
Föga förvånande, föga upphetsande.
jag har dessutom gått och blivit dödssjuk.
Å andra sidan börjar årets, utan tvekan, bästa tid nu på tisdag och det vore därför synd attt klaga.

Därför tänkte jag använda denna årets sista dag till att hylla mig själv.
Hylla mig själv och skita i influensatecken och halsont.
Jag längtar efter att cykla, stå på händer och måla drömslott.
Det tänker jag göra idag
Och sen imorn, imorn är allting så himmla förändrat så man knappt kommer att känna igen sig
bättre tider komna, check.
Men det var då fanimig inte tillsammans med någon påskhare