Om bar asfalt och lugn i hjärtat
Delar av berget jag bor på liknar fortfarande en glacciär. Fortfarande isigt och moddigt, glashalt om mornar och nätter, slaskigt under dygnets resterande timmar.
På de flesta håll är det dock bart; grus, skit och torr asfalt. Det, i särklass, mest välkomna vårtecknet efter tussilago och bajslukten i luften. Bar asfalt påminner mig om barndomens kulspel och hopprep, gatfotboll på hallonvägen där samtliga fotbollskids á la 88 lirade tills knäna var skrubbade och något av lagen vunnit.
Inatt cyklade jag från haga, detta paradis av bar asfalt, upp till bergstoppen för att sedan glida ner i dalen, där hallonet ligger och ismodden utgör distinkt fara för att stjälpa såväl cykel som ryttare rakt i slasket.
Jag kom undan.
För den här gången.
Och det är skönt, fantastiskt skönt, att cykla hemåt.
Särskilt när man gör det med lugn i hjärtat
På de flesta håll är det dock bart; grus, skit och torr asfalt. Det, i särklass, mest välkomna vårtecknet efter tussilago och bajslukten i luften. Bar asfalt påminner mig om barndomens kulspel och hopprep, gatfotboll på hallonvägen där samtliga fotbollskids á la 88 lirade tills knäna var skrubbade och något av lagen vunnit.
Inatt cyklade jag från haga, detta paradis av bar asfalt, upp till bergstoppen för att sedan glida ner i dalen, där hallonet ligger och ismodden utgör distinkt fara för att stjälpa såväl cykel som ryttare rakt i slasket.
Jag kom undan.
För den här gången.
Och det är skönt, fantastiskt skönt, att cykla hemåt.
Särskilt när man gör det med lugn i hjärtat
Kommentarer
Trackback
