Om danspsykos och konstiga människor

"Det är inte ofta man hamnar i dans-trance, men när man väl gör det är det jävligt nice.
 Man kan dansa i typ fyra timmar utan avbrott"

Ungefär så kan jag beskriva min kväll. Förrutom att fyra timmar blev fem, och det fanns ett och annat avbrott.
För strupen och lungans skull, men även för psyket. Fanns tid att inse att saker och ting är mer rubbade än man trodde,
tydligen ignorerar man mer än vad man tror när det gäller sina vänner. Man iggar och låssas som ingenting, och när man hamnar i fönsterplats och får smyg perspektiv på det hela inser man hur snett det är.
Ibland undrar jag vem jag är,
särskilt när de omkring mig speglar en del av den jag blivit.

Eller är det bara tillfälligt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0