Om motsatta vårkänslor och ensamhet
Poff så blev det vinter på nytt i norrlandsregionen. Våren fladdrade iväg på sin damcykel, ändrade sig; vände om och lämnade oss kvar i snöyran, oförstående och undrande. fräknar och bruna ben har sällan känts så avlägset och jag känner en främmande tomhet någonstans nära hjärterötterna. Som om lättnaden i att våren kommit, och räddningen med den, nu ersatts av en svårtolkad tomhet som jag inte riktigt kan spåra upphovet till. Ingenting och allt har fördrats, och jag känner mig omkuperad och en aning snuvad på konfekten.
Ensamhetskänslor kan vara bland de avskyvärdaste jag vet, ofrivilliga sådana vill säga. Att stå i ett rum fyllt av vänner och bekanta men samtidigt känna sig avskärmad och alena. Dagarna går på som förut men jag finner ingen glädje i det. Viljelös och avdomnad. Hur kul är det! Gå och vänta på en förändring eftersom orken inte finns att själv få förändring att träda i kraft?
Känns som om jag pendlat mellan peak och dipp allt sedan i somras, men att det intensifierats på sistone.
Det här har varit den konstigaste vårvintern i mannaminne, och jag känner inte igen mig själv.
I grund och botten leder det hela egentligen bara till en känsla. Men ogrundade känslor brukar vara svårare att få bukt med än ett reellt problem.
Ensamhetskänslor kan vara bland de avskyvärdaste jag vet, ofrivilliga sådana vill säga. Att stå i ett rum fyllt av vänner och bekanta men samtidigt känna sig avskärmad och alena. Dagarna går på som förut men jag finner ingen glädje i det. Viljelös och avdomnad. Hur kul är det! Gå och vänta på en förändring eftersom orken inte finns att själv få förändring att träda i kraft?
Känns som om jag pendlat mellan peak och dipp allt sedan i somras, men att det intensifierats på sistone.
Det här har varit den konstigaste vårvintern i mannaminne, och jag känner inte igen mig själv.
I grund och botten leder det hela egentligen bara till en känsla. Men ogrundade känslor brukar vara svårare att få bukt med än ett reellt problem.
Kommentarer
Trackback
