Om trötta dagar och pigga nätter
Jag är trött varje morgon när jag vaknar.
Jag vaknar aldrig när jag ska, går aldrig upp om jag inte måste.
Jag har extremt lång startsträcka, ofta på flera timmar; totalt oberoende av hur mycket kaffe jag drar i mig, hur länge jag går ute i friska luften för att ta mig dit jag ska eller vad jag pillar i mig till frulle, när jag väl hinner med frulle, så är jag trött.
Gör det jag ska, visserligen, men med ett trött sinne och jävligt sliten kropp.
Jag avskyr att vara trött.
Efter sisådär fyra, fem timmar börjar jag vakna till liv.
Och när det väl händer finns det ingen hejd.
Då är jag vaken resten av dygnet och helst lite till.
pigg
pigg
pigg
som en annan mörtjävel.
Därför sitter jag nu.
Trots att jag borde sova eftersom tröttheten kommer att ta mig imorgon igen.
Precis som alla andra mornar
Men det gör jag inte, jag pysslar med annat jag.
Precis som alla andra nätter
Det är så mycket man borde
jag borde vara trött
trött
trött
trött
sov?
