Om vuxenliv och byråkratisk idioti
Idag samlar jag på mig en tomtesäck med vuxenpoäng.
Sedan 08 snåret imorse har jag styrt och ställt med papper och koder, kort och fonder.
Jag har varit i kontakt med kundtjänst efter kundtjänst och ställt rimliga frågor till var och varannan
dryg stockholmsfitta jag haft i örat.
Sakta men säkert har jag fått ordning i mitt byråkratiska liv, och än en gång visat att jag inte bara är en siffra i systemet.
Nej, serru Karin, Agneta eller vad fan du nu heter; Ungefär en gång är jag faktiskt någon att räkna med!
Samtidigt har jag frenetiskt pillat på en sårskorpa, placerad på höger handrygg.
En ovanligt svårflörtad sårskorpa, som verkligen tyckte om att sitta där den satt.
Ungefär där delades våra meningar i saken, sårskorpan skulle bort! Loss!
I samma stund som Kristina med ii konstaterade att jag vist inte kunde ansöka om nytt kreditkort utan att åka längst ut i skogens satvrå för att identifiera mig, lossnade skorphelvetet och jag skrek "yess, äntligen din jävel"
Kristina blev knäpptyst och jag tackade för mig.
Denna morgon har jag nog bevisat det vi alla egentligen anade från början:
Oavsett hur många vuxensysslor jag tar itu med
kvarstår faktumet;
innerst inne blir jag nog aldrig vuxen
