Om att hantera det som behövs hanteras

Ett tecken på mognad kan vara att lyssna innan man bestämt säger nej.
Det finns få saker så tråkiga som obefogade nej.
Ett annat tecken på mognad kan vara att fortsätta slicka kaksmetsbunken så att alla ser.
Jag ändrar mig, en oslickad kaksmetsbunke i disken är tråkigare än ett obefogat nej.

Man tar ett steg i mognadens riktning var gång man ser motgångar som sporrar istället för knäkapare.
Ännu ett steg tas i samband med problem som reds ut utan skrik och panik och  hemliga skrifter som bara tigger om att bli lästa men som lämnas oblottade för världen.
 
Kan ett tecken också vara att lugnt och sansat hantera känslooceaner
som plötsligt börjar storma djupt inuti?
eller ger det inget vuxenpoäng?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0