Om att lätta ankar och ta väskan i näven
Plötsligt har himmlen öppnat sig, syndafloden vräker ner och sköljer nära nog bort både pang och svartbygge.
Själv sitter jag handfallen och bara tittar på. Stirrar ut i havet och undrar om det möjligen kan vara samma värld som igår.
Inatt blixtrade det som om rave-eran slagit sina klor om himmelriket på nytt.
Åskan var så närvarande att luften vibrerade.
Ypperligt tillfälle för cykeltur över de lägsta åkrarna på ön.
Aldrig i hela mitt syndfulla liv har jag varit så blöt inpå bara skinnet.
och då var jag ändå fullmunderad i poncho med såväl luva som justerbara knappar.
Tentan på onsdag känns stressande nära, men samtidigt bekvämt fjärran.
Live and let die
lev och låt leva
peas in a pod
peas
peace
ACE
Kommentarer
Trackback
