Liberté, égalité, solidarité

Holmön börjar bli riktig glesbygd igen. Folk drar och lämnar tomma stugskelett efter sig.
Ljusen i fönstren har slocknat och dimman har tagit över på riktigt.
Igår var jag ute och sprang efter stängning, helt omsluten av dimma och mystiska läten.
Båtarna ute på havet slukas upp disiga skyar och dimmiga vattenmassor.
Hela världen luktar augusti och tidig höst.
Sommaren som verkade så avlägsen verkar nu avlägsen på nytt, fast på andra sidan av värmen.
Att hösten lurar bakom knuten stör mig inte nämnvärt, men det verkar störa de flesta andra som har insikt i mitt liv.






Livet på andra sidan har börjat komma ikapp och verkligheten smyger sig på.
Min lilla sagovärld börjar lösas upp och snart måste jag börja på rehab.
Avvänja mig vid att umgås med människor 25 timmar omdygnet,
avvänja mig vid fantastiska horisonter och nätter
sluta vara så bortskämd med vackert ögongodis, privat kock och vild natur ett stenkast bort.
Börja ställa in mig på banala saker som ensamtid, affärer och uteserveringar.
Lära mig att sova ensam och vakna ensam
Kort och gott avvänja mig vid 2 månaders vanor.





Byta namn ännu en gång. Bort med fairytale och in med Sanna.
Hur sover man ensam?
Inte ens en katt har jag i höst.
Heja världen