Liberté, égalité, solidarité

Ännu en kväll, ännu ett golv.
Jag är vansinnit skarp på golv, använder dem till vad som helst; allt och ingenting.
Sitter i timmar, sysselsatt som osysselsatt. Skrapsår på yttersidan av knäna, avdomnade ben.
Ändå går det inte att sluta, knyta ihop säcken och gå därifrån.
Inte förrän det känns att golvsessionen är klar för just den gången.
Golv är  humana på ett märkligt vis. Känns omfamnande, utstrålar ett konstant, tigande medhåll.
Jag blir lugn av golv. Ryggen mot golvet och världen stannar en stund.
Tiden fryser fast och ger utrymme för reflektion.
jag fattar bättre beslut efter lite golvhäng.
Egentligen borde jag konstant ha ett stycke golv fastnaglat i ryggen.
men hur skulle det se ut.


Och vem skulle då stryka mig på ryggen?










Bästa golvupplevelserna av alla är nätter med nostalgi, skräddarställning på naket trägolv och timmar och åter timmar av musik.
Händelser, situationer från tidigare somrar fladdrar förbi.
Flyktiga ögonblick, så obetydliga tycks de vara på papper men desto mer betydande de facto.







Ikväll har jag en idealisk golvkväll.
Minus trägolvet förstås, jag får nöja mig med sunkig heltäckningsmatta.
David Sandström overdrive på tapeten, dumheter från ett annat liv på näthinnan.
och nya, otänkta tankar.

Idag har golvet i mitt flickrum uträttat storverk
Underskatta aldrig ett golv
glöm aldrig det