Om skiftande vilja
Jag ska jag ska jag ska
jag vill jag vill jag vill
eller gör jag det?
Att börja rappla och blanda ihop begreppen ska och vill är jävligt lätt hänt.
När ens inre som en bergochdalbana, inte den där bergochdalbane-klyschan som används av folk och fä, utan en kolosalt gigantiskt bergochdalbana - då är det inte helt förvånadsvärt att rapplandet tar vid.
Min bergochdalbana är av den skrangliga sorten, och med en enda vagn. I den sitter jag ensam utan någon fast punkt, inget tryggt ankare, inte ens minsta rem, handtag att klamra mig fast vid. Friktionen och farten, de kraftiga krängningarna, med dom är jag ensam.
Plötsligt och med ens medveten om hur snabbt det egentligen svänger inuti den där kroppen, själen som krökar och dalar och det är jag själv som får lida pinan, rida ut stormen.
Vid samtliga nedförsbackar ständigt denna insikt om hur fort det går, hur fort det svänger och hur det bara eskalerar mer och mer, våldsammare och våldsammare.
..och mitt i allting inser man att det är en själv man talar om, det är jag själv i egen hög person, som är blixten från den solklara himlen.
Man är ens egen jävla blixt på ens egen jävla solklara himmel.
ska eller vill.
det är det som är boven i dramat.
jag vill jag vill jag vill
eller gör jag det?
Att börja rappla och blanda ihop begreppen ska och vill är jävligt lätt hänt.
När ens inre som en bergochdalbana, inte den där bergochdalbane-klyschan som används av folk och fä, utan en kolosalt gigantiskt bergochdalbana - då är det inte helt förvånadsvärt att rapplandet tar vid.
Min bergochdalbana är av den skrangliga sorten, och med en enda vagn. I den sitter jag ensam utan någon fast punkt, inget tryggt ankare, inte ens minsta rem, handtag att klamra mig fast vid. Friktionen och farten, de kraftiga krängningarna, med dom är jag ensam.
Plötsligt och med ens medveten om hur snabbt det egentligen svänger inuti den där kroppen, själen som krökar och dalar och det är jag själv som får lida pinan, rida ut stormen.
Vid samtliga nedförsbackar ständigt denna insikt om hur fort det går, hur fort det svänger och hur det bara eskalerar mer och mer, våldsammare och våldsammare.
..och mitt i allting inser man att det är en själv man talar om, det är jag själv i egen hög person, som är blixten från den solklara himlen.
Man är ens egen jävla blixt på ens egen jävla solklara himmel.
ska eller vill.
det är det som är boven i dramat.
Kommentarer
Trackback
