Liberté, égalité, solidarité

Det är morgon. Jag ligger i sängen. Någonstans ligger mobiltelefonen och avger ett jävligt irriterande ljud;
Det är dags att vakna.
Morsan skicker in huvudet genom dörren "det ringer och ringer och ringer någonstans!"
"Det är mitt larm" mumlar jag surt.
Klockan är 07:00 och för andra dagen i rad försöker jag vända dygnet.
Opp å håpa, koka te, försöka konversera tröttheten till trots.
Misslyckas brutalt.
Klipper håret på mig själv utan varken linser eller glasögon. Katastrofen är ett faktum.
Gör yoga och vaknar till lite.
Ser hur håret ser ut och ryggar tillbaka för spegelbilden.
Kikar ut genom fönstret. Grådask. Suckar.
MEN!!
Kommer på att grahamsmjölet hägrar i skåpet. Hurra!
Fram med kastrull, decilitermått och grahamspåse. Kok, kok och vips blev där gröt.
Jallar vidare mot kylen för att ta fram äppelmoset när..
..jag får syn på de små mögel-klattarna som likt parasiter har klamrat sig fast på äppelmosets yta.
Huga. Hinner tänka tanken "ska jag.." nästan fullt ut innan jag äcklas av mig själv. Och av världen och dess orättvisa.
Grahamsgröten intas med tärnat äpple och en sked lingonsylt.
men mitt liv kommer aldrig att bli detsamma igen.