Liberté, égalité, solidarité

Umeå är kallt och fukigt. Träden glimmar. Det är dagar som idag och igår som jag är rätt nöjd med att vara norröver.
Kallt som satan, visserligen, men det gör som inte så mye när solen softar.

Spanskan rullar på och det mesta har blivit ruitin igen. Typ som att dricka gott kaffe på mornarna, att gatorna är tomma på hurrikutter och att efter tre på lördagar är systemet stängt. Har även vant mig av med den mindre sköna ovanan att snacka bull om folk och fä på svenska. Iofs var man ganska chanslös i big b, då 59% av alla man stötte på på carren var svennebananer.


  Det är nice att ha morgontidning igen, även om det inte är lika nice att läsa vad som skrivs. Läget är ganska taskigt för gemene man, och det verkar som om kärnkraften kommer att utvecklas trots allt. Lurt att över 50% av de som röstade emot kärnkraften på vid förra folkomröstningen idag är för en utveckling av kärnkraft, och därmed även för fortsatt dumpning av kemiskt avfall i berggrunderna. Jippi.
  Jag själv känner ingen större önskan att leva på hoppet att "ingenting ska gå snett", är inte övertygad av argumentet "men det har ju trots allt inte skett en olycka på mycket mycket länge, inte sedan.."
Tjernobyl stavas ordet som många gånger skulle avsluta den meningen.
Och Forsmark kunde ha blivit ett annat avslut 2006, även om man den gången lyckades avvärja olyckan. Halva säkerhetssystemet föll dock på kuppen, men det är inte riktigt pk att tala högt om den saken.

På tal om pk, så finns det gott om folk som sprider pk-andan, den gamle goe.
Dessa onämnbara har förmågan att irritera mig nösse sjövilt vissa dagar.
Liksom Heja jante och pk,
för mig är det inte riktigt ok.



inte vinter




inte helt utanför dimman