Liberté, égalité, solidarité

Det enda som är värre än att vara ledig när det regnar, är att jobba på en arbetsplats där det regnar in.
Kan tyckas vara en bagatell, ett världsligt problem, men när man lever så som jag lever för tillfället förvandlas bagateller till gigantiska rubriska kuber och grekiska labyrinter.
Jag har helt tappat greppet om omvärlden; har inte läst en dagstidning på flera veckor; har inte sett rapport sen rikard palm gick ner i arbetstid; känner mig som den enda som inte sett en enda sekund av michael jackssons begravning. Jag har inte ens en jävla bokad biljett till premiären av harry potter filmen på onsdag.

Det som för en månad sen brydde min hjärna som mest har hamnat på en klart nedprioriterad plats i dagsordningen.
Numer finns där inte plats för annat än dagsprojekt, och det på en arial av cirkus 200 kvadrat.
Om jag inte råkar ha en timma över förstås, då vidgar sig plötsligt världsrymden med ungefär 3 x 2 mil outforskad mark.

Ibland undrar jag om jag kommer vara disfunktionell "på andra sidan", som fastlandet så fint kallas här på ön.
Andra gånger vet jag att jag kommer vara så jävla mycket bättre än jag varit tidigare.
De brukar säga att det tar en livstid att lära känna sig själv,
här lär jag mig nått nytt varje dag, i den här takten kan jag live fast die young och ändå veta mer än de flesta.