Liberté, égalité, solidarité

Fötterna högt upp, molande, värkande;  just som de brukar kännas efter allt för många 12 timmars pass i serveringen.
Hjärnan på sparlåga, trög, dimmig; kroppen på högvarv, som om rädd för att softa ner.
Kläderna smutsiga och ögonen trötta.

Blåsten har slagit sina iskalla klor om ön, och havet går högt och lågt.
Ingen idealisk kväll för en runda med båten, ej heller för en tur till fastlandet för lite rumsrent betéende på tcs uteservering.
En annan kväll, ett annat väder.

Jag gick av dagens pass för en och en halv timme sen och har ännu inte orkat ta mig till duschen.
Istället sitter jag med ovanstående fötter högt och lyssnar på finsk glammrock.
Jag gick av dagens pass för en och en halv timme sen och har ännu inte bestämt om jag ska ta en nap eller om jag ska ta tag i mig själv och piggna till.
Jag gick av dagens pass för en och en halv timme sen, med syftet att sticka ut och springa för att rensa hjärnan men är inte ens halvvägs dit än.

Jag har lärt mig hur mycket mer jag orkar fastän energin redan är på minus.
När kroppen kört växel 8, finns det alltid en, två, tre till att köra.
Det är viktigt att veta, men alldeles för lätt att utnyttja.
Det är lätt att lägga en fasad, men svårt att komma ifrån den.

Igår hade jag mina första lediga timmar schemalagda dagstid.
Aldrig, aldrig har jag uppskattat fritid på samma sätt som då.
Aldrig, aldrig har jag varit i behov av fritid på samma sätt som då.
Skog, hav, klippor, skogstjärnar, sol, kaffe i termos.
Näckrosor, blåklockor, fågelsång, trädsus, vågbrus.
Allt finns på den här ön, bara man har tid över att leta rätt på det.
Det hade jag igår, även om jag gått sjumila steg för att nå dit.
Hederligt arbeite i all ära, men jag har lärt mig att hederlig fritid är snäppet vassare