Om att cash is king

 Skulle åka buss i fredags.
För första gången på mycket mycket länge skulle jag  vaggas in i lokaltraffikens sköna famn.
Undgomsbiljett 17 riksdaler (rån! senast pröjsade jag 15 och tyckte att det sved redan då)
men vad gör man inte för samhällets stomme. En tia och sju enkronor senare, blev jag nekad.
Nekad!
All betalning är numera kortbelagd, fick jag lära mig av den sura fittan i förarsätet.
 Men vad i helvete..längre hinner jag inte förrän hon strirrar ut mig och hävdar att har jag inte möjlighet till kortbetalning så är det bara för undertecknad att kliva av bussen och använda fötterna.
Jag tänker surt att hon förmodligen inte sett sina egna fötter på år och dag, så fet som hon är, och langar sedan fram kortet. Ett leende var egentligen för mycket begärt, kan jag tycka så här i efterhand, men till och med det fick hon levererat.
Bortslängt, förstås, hon bara satt där och surtjockade.
Hela sträckan från kassan ner till de bakre sätena funtar jag på kortsamhället och vars det kommer att ta oss.
Cash is king är ett sargat begrepp, 90-talet och 2000-going strong begravde det totalt.
Tänker på gamm tantan som fortfarande lever kvar i tiden där stålarna gömdes i madrassen.
Gubbarna som får sitt leverbröd från panten de hittar i umeås soptunnor. 
Hur ska de kunna betala sina biljetter? Solidaritet med hela samhället, bort det. Endast de starkaste överlever.

Tänker på de ica butiker, där kassörerna blivit utbytta mot självservice.
Inte ens på ica möts man längre av en människa.
Robotnick och hans polare tar över världsaltet, och kvar sitter jag och strävar emot.
Teknik i all ära, men någonstans kan vi väl bromsa maskineriet?
Ta ett djupt andetag och betala ockerpriser på bussen med slant, jag och tant.

Är det någon reform som egentligen behövs göra gällande lokaltraffik i allmänhet,
(bortsett från marknadsföring, turlista, priser och fler leenden från chaffisen)
så är det att införa duschtvång för samtliga passagerare.
Hur kul är det att åka ens den kortaste sträcka brevid någon som luktar leverpastej?



  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0