Liberté, égalité, solidarité

Idag är jag glad över att dygnet inte har fler timmar än 24.
Jag hade nog på riktigt inte orkat se på medan än fler timmar av mitt liv går till spillo.
Dagens kalasväder har jag inte på något sätt kunnat utnyttja, för foten jag så fint skar upp igår har haft mig sängliggandes.
Sängliggandes och fullt kapabel till att begrunda min dumhet och klantighet, men inte kapabel till mycket annat.

Skrap sa den bara foten efter snubbel på de vassa stenarna. Fniss fniss sa en roséstinn sanna och pysslade med annat. Åh herregud sa vännerna på filten när foten kom i synfältet. Det är väl inget sa en heroiklängtande sanna, naiv och självförminskande.
Imorse talade foten sitt tydliga språk i form av blodspår på golven efter nattens hets efter asollösning och tryckförbands efterapning i form av bamseplåster. Rent och fint är skrapan, men icket desto mindre ömmande.



Så här är jag nu. Med ögon som svider och en hjärna som bannar. Trött efter att ha sett 12,13..14 timmar av min ungdom slösas bort på intet piss. Inte ett jävla jota finns kvar av dem. Bara jag.
Avdomnad efter amerikanska serier, panna på panna. Redskap för att minimalisera tankegångarna och lidelsen likaså, men för den delen inte ett dugg bättre, kvalitétsmässigt sätt.
Och foten gör ont.
Hugger och sticker, brinner och dunkar.
Och jag tvättar.Och tvättar. Ser serier och tvättar.
Undrar hur långt läkningen möjligtvis kan ha hunnit till morgondagen.
undrar om jag alls kommer kunna gå igen.
Frågar varför jag bestämt skulle springa barfota
och varför jacket ska sitta just där det sitter.
Funderar på om livet och världen egentligen är nått att rätta. Egentligen.
"Vad vill du göra?"
-Rädda världen.
?

Vill jag det?
Lump-stackarn i mobergs långt från landsvägen menar att människans största synd är att sätta nya liv till världen.
Kanske borde vi sluta upp med sånt.
Visa barmhärtelse med kidsen redan innan de ploppat ur till detta ställe, kryllandes av frestelser och sockrade popcorn.
Tänka sig nått vidrigare? sockrade popcorn.