Liberté, égalité, solidarité

Vi uppsökte sjön och klipporna ikväll och höll på att blåsa bort.
Typ så att fingrarna stelnade så styret var svårt att greppa
lite gå-hem-i-januari-utan-vantar-fanfanfan-känsla över det hela
Men jag gillar egentligen sånt väder.
Blås och rugg, is i finger och is i stjärt.
vilket hemmavid övergår till frossa som ilar i märgen och benet, och som man sedan skållar bort i duschen.

I helgen ska det vist blåsa kuling ute till havs. Jag längtar efter att se hela havet storma.
Lite som midsommaraftonen i mumindalen. Med hemulerna och muminpappan.
Lite så vill jag känna mig.
Men helst bara i några timmar.
Sen vill jag slå en vals på bryggan och sjunga taube tills texterna blir suddiga.

På tal om sång så tvingade jag mig själv till att sjunga i duschen ikväll.
Riktigt tvingade.
Long time no see på den. Rikligt med rost i den strupen.
Jag tror sång i dusch,
eller egentligen spontantrall, gnol eller vissel generellt sett,
är en sjukt klockren indikator på att man mår bra.
Jag har varit dålig på sånt på senaste tiden
egentligen jättejätte länge
Det är som om gnolen suttit i huvet men inte tatt sig längre.

Men kanske är det så att det fastnar ibland.
Och man egentligen bara behöver ge den en jävligt hård knuff i rätt riktning?