Om ironi och egoism
Dagarna går och morgontidningarna dimper ner i lådan. Varje morgon (eller ptjao, ofta kring eftermiddagssnåret eller till och med om kvällskvisten tål att erkännas) när jag läser tidningen hittar jag någonting att förvånas över. Ibland är det människans idioti, andra gånger skapelsens fantastiska urverk till hjärna. Jag hissar och sänker, garvar och svär. Ungefär så brukar mina tidningsstunder se ut, en ständig pendling mellan ris och ros.
Just i dagarna har jag svurit ganska mycket, och flera gånger släpat hakan i marken av pur förvåning samtidigt som jag slagit näven hårt i bordsskivan i ren ilska; anledningen är, inte alldeles förvånande kanske, bonusar och höjda löner för högt uppsatta chefer och politiker.
Och jag håller med massan; Tvi och satskap, förvridna miner som hade mänskligheten svalt en snusburk var, nått så idiotiskt. Och vidrigt. Och hamsteraktigt sniket. Fan och hans moster, nu jävlar får det vara nog,
Protester och avgångar, kunderna byter bank och det börjar puttra i grytan. Än en gång visar folket att tillsammans kan man sätta krav, protestera där det behövs och nå förändring när man så vill. Hux flux, det var vist inte omöjligt att nå framgång via demostrerat missnöjde, hör och häpna. Demokrati var vist inte så dumt ändå. Heja människan!
Å andra sidan kan jag inte låta bli att dra paralleller till ett annat jävligt rubbad skeende, som inte alls ifrågasätts på samma sätt; nämligen dollarns fall och därigenom ett förväntat sänkt bensinpris.
Samma idioti där, fast omvänd. Och här hörs absolut inga livliga protester, tvärtom; hit med billigare bensin och hör sen!
För samtidigt som medborgarna; skattebetalarna; pensionsspararna har det som svårast och överheten ska håva in cash och lägga slantar på hög, vrider sig naturen i kemiska smärtor och de fossila bränslena sinar allt snabbare. Men vad spelar det för roll? Dollarn sjunker och då ska det tammefaan bli billigare att bruka bensin, här har vi minsann chans att tjäna in ett par öre per liter, och därigenom pina naturen ännu ettrigare.
Vars finns protestanterna nu?
Just det. just så.
Massan tänker egoistiskt, och inte på naturen. Massan skriker efter billigare bensin.
Jag säger då det,
Människans idioti
och demokratins ironi
Just i dagarna har jag svurit ganska mycket, och flera gånger släpat hakan i marken av pur förvåning samtidigt som jag slagit näven hårt i bordsskivan i ren ilska; anledningen är, inte alldeles förvånande kanske, bonusar och höjda löner för högt uppsatta chefer och politiker.
Och jag håller med massan; Tvi och satskap, förvridna miner som hade mänskligheten svalt en snusburk var, nått så idiotiskt. Och vidrigt. Och hamsteraktigt sniket. Fan och hans moster, nu jävlar får det vara nog,
Protester och avgångar, kunderna byter bank och det börjar puttra i grytan. Än en gång visar folket att tillsammans kan man sätta krav, protestera där det behövs och nå förändring när man så vill. Hux flux, det var vist inte omöjligt att nå framgång via demostrerat missnöjde, hör och häpna. Demokrati var vist inte så dumt ändå. Heja människan!
Å andra sidan kan jag inte låta bli att dra paralleller till ett annat jävligt rubbad skeende, som inte alls ifrågasätts på samma sätt; nämligen dollarns fall och därigenom ett förväntat sänkt bensinpris.
Samma idioti där, fast omvänd. Och här hörs absolut inga livliga protester, tvärtom; hit med billigare bensin och hör sen!
För samtidigt som medborgarna; skattebetalarna; pensionsspararna har det som svårast och överheten ska håva in cash och lägga slantar på hög, vrider sig naturen i kemiska smärtor och de fossila bränslena sinar allt snabbare. Men vad spelar det för roll? Dollarn sjunker och då ska det tammefaan bli billigare att bruka bensin, här har vi minsann chans att tjäna in ett par öre per liter, och därigenom pina naturen ännu ettrigare.
Vars finns protestanterna nu?
Just det. just så.
Massan tänker egoistiskt, och inte på naturen. Massan skriker efter billigare bensin.
Jag säger då det,
Människans idioti
och demokratins ironi
Kommentarer
Trackback
