Liberté, égalité, solidarité

Ikväll har jag spenderat kvalitetstid med ingen mindre än mig själv.
Jag och jag har gjort några av de saker jag tycker allra mest om i livet;
druckit kaffe i solnedgången, sprungit av bara satan, bastat, ätit äpplen, lyssnat på musik.
Skönt, villkorslöst, omöjlighetslöst.
Fjantastiskt skönt.

När jag stod i duschen efter bastun och spinkade ner på mina,
vid det här laget, lagom ihopskrumpna fötter fick jag en uppenbarelse.
Ett hallelujamoment som gjorde mig alldeles salig över att kunna se mina egna fötter.
För när jag är gammal och gaggig, och hemskt olagom tjock (så där så det väller över byxlinningen)
och står i duschen utan att kunna se mina fötter..
..tänk vad jag ska sakna dem då.