Om känsla och okänsla
Ibland analyserar jag sönder saker och ting. Händelser, människor, det som sker.
Jag säger ibland, men menar ganska ofta. Kanske allt för ofta.
Jag kan hamna utanför mig själv och fråga mig själv varför jag gör det.
Varför jag utsätter mig själv för tvivel och osäkerhet, varför jag inte bara kan acceptera och tolerera.
Inte förstå att det inte alltid blir som man tänkt, och att man inte alltid kan få allt man vill ha.
Det är de gångerna jag ser mig själv som kräsen och pidestal-sättare
Det är de gångerna jag säger åt mig själv att jemej
Man cyklar för lite.
Men tids nog får man cykla
Kommentarer
Trackback
