Liberté, égalité, solidarité

Idag vaknade jag klockan sju med solsken i ansiktet. Vem som helst annars hade nog hurrat, tagit tummen ur och med ett språng fångat dagen på miljoner olika sätt.
Själv vände jag ryggen mot solen och somnade om.
Och jag sov
och jag sov
och jag sov lite mer.
förbi två alarm och en sol som vägrade nederlag.
Tre timmar senare, och ändå inte utvilad, vaknade jag till och bestämde mig för att trotsa naturkrafterna och väcka den björn som faktiskt sovit nog länge och mer därtill.
Uppohoppa, skurhink i näve och solsken i blick, det finns en bil utanför porten som längtar efter att bli uppstekad och skinande. Sagt och gjort, högtrycksspruta och diamantpolish, nakna fötter och bara ben.
Solen kom och gick, tappade lite intresse då och då.
Tre timmar senare och bilen gnistrar och glimmar.
Jag luktar kemiskt blandat med smuts och nysvettad svett, vilket på något sjukt sätt gör mig tillfredsställd.
Mina fötter är lagom grusiga och benen lagom brungråa. Fingrarna är som russin och solen har helt försvunnit.
Men det gör mig ingenting, ty jag känner jag att jag redan hunnit fånga min dag.
På ynka tre timmar har jag hunnit fånga min dag.

Man kan göra regnbågar med vattenslang och solsken.