Om turbulens och äkthetskänslor

Speckade dagar, högt tempo och sena nätter (tidiga mornar?)
det var ett tag sen jag kände mig så här levande; kände att jag faktiskt existerar, består av atomer, partiklar, kött och blod.
skratt, tårar, frihet, ånger, missförstånd, dans, maktlöshet, torra läppar, kalla lakan men mest av allt ren och jävla skär glädje.
peaken måste vara blåmärkena på, och träningsvärken i handflatorna.
dippen är vakter som missbrukar sin "auktoritära" ställning och försöker kompensera sina hermafrodit-stora pungar genom att vara riktiga svin.
jag hoppas stackaren tog sig hem.





söndagslunk





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0