Liberté, égalité, solidarité

Hej Sverige, åsikts-trycks-religionsfrihetens land.
Hurra, pompa och ståt.
Förlåt,
men emellanåt
undrar jag om de som säger ditt och datt
egentligen spelar oss ett spratt?
Det är sagt så att den som ljuger, på tummen suger
Men inom politik och så
verkar det ändå
som om allt som sätts på print
och det som sägs så välsint
men i verkligheten utövas tvärtom
ger en hint
om att någonting är skevt och fel
i politikernas spel
för i väljarnas röst
finner jag lite tröst
när SD ligger på 6 procent
är det nått gravt fel som hänt

åstiktsfrihet är någonting genuint bra
och i en demokrati är det ett krav att ha
då måste vi även kunna ta
att vissa till främlingsfientlighet, utan kunskap, säger ja
men vi, som folket, måste våga stå upp och våga tycka
att vissa människor inte andra får förtrycka
i och med nynazism och främlingsfienlighet
måste vi ställa oss upp som en enhet
våga ta debatt och munhugg
mot de som snackar hatiskt tugg
det är någonting vi bör
men nått som alla inte gör
låt oss alla tänka efter, ska det verkligen stämma
att vi lever i ett land, där alla inte alla får höra hemma?