Liberté, égalité, solidarité

Det är mycket ensamtid nu. Ensamma dagar, ensamma kvällar, ensamma nätter.
Skolan är visserligen skogstokig, människor uppe i en non stop, men efter förmiddagar speckade med aktiviteter ebbar det ut och kvar är bara jag.
För första gången på länge känns det bara skönt. Skönt att vara ensam, skönt att enbart svara för mig själv.
Mina tankar, mina görelser. Jag gör det Jag vill göra, och äntligen känns det okej.
Skönt.
Inte ångestladdat.
Ikväll var jag på bio.
Konstigt frigörande känsla av att sitta själv i ett rum där alla andra är fler.
Mitt intryck. Min åsikt.
Min promenad hem under stjärnorna.
Mitt val av väg.
Min fötter som trampar ner frostat gräs.
Mina stopp, mina trallar.

Jag är återigen min alldeles egna.
Inte sen sexan har jag upplevt den känslan.
Jag känner mig stark och rakryggad.
Och plötsligt sover jag gott som ett barn.
Alldeles ensam