Om varaner och bounding i tågkupéer

Så. nu är helgen över ännu en gång.
Jag har kommit tillbaka till den norrländska spelplanen och det mesta känns skapligt.
Stockholm var generellt sett en fantastisk idé och officiellt sett en hit.
Varanen praktiserades i stor utsträckning och på tåget hem hittade jag en ny vän.

Väl på hemmaplan, 06.37 på minuten, blåste det storm och vägen till storgatan har sällan känts längre.
Efter omsvir och en slät kopp svart guld grenslade jag sture och axade upp för svingen.
Jag lyckades somna tre gånger i röda rummet innan jag gav upp och bokstavligen släpade mig till föreläsningssalen.
Den nya kursen jag läser, svensk författningapolitik, är i teorin viktig och bra. i utövande form är det dock ett sömnpiller. Antiklimax! ytterligare 2 gånger lyckades jag somna innan maran var över.
Ämnet i sig är det som sagt ingenting fel med. En smula oattraktivt på pappret men det är å andra sidan kokain också.
Det tragiska är att föreläsaren denna gång är Js motsats. Trots dubbla föreläsningar och ett antal upprepningar av sitt namn vägrar jag lägga det på minnet. Mannen i fråga lär inte bli långvarig i mitt liv.
Dagens gästspel av Ibbe Baylan var däremot en frisk fläkt i den annars så ökentorra föreläsningsstrukturen.
Baylan, som bekant är en sympatisk och jordnära joppe, tog snäppet över en timme av våran föreläsares annars gravt förvirrande och frustrerande försök att greppa valsystem och väljarpåverkan. En smärre frälsning.

Söndagens besök på moderna har satt djupa spår i mitt inre. På min näthinna sitter Dalís genialitet som fastetsat.
Utställningen var en fröjd för ögat och sinenna. Rekommenderas starkt till alla som plannerar eller för den delen inte plannerar ett besök i huvudstaden inom den närmaste framtiden.

Nu ska jag avbryta mig själv och återgå till min egentliga uppgift.
4 kapitel, chilinötter och te.

Kameran är back on track, och alex har lärt mig konsten att leva utan usb-kabel.
Batterierna är däremot inte vad de än gång varit.
Laddningsbara batterier var verkligen inte det genombrott jag en gång trodde att de var.

















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0