Liberté, égalité, solidarité

September har inletts i en rasande fart. Jag har tackat och bockat för mig, lämnat ett provisoriskt hem och börjat bygga ett nytt. Högt över umeås takåsar lägger jag mitt nya pussel bit för bit.
Jag ser människor passera på gatan under mig, men ser dom i ett helt nytt ljus.
Jag ser staden jag vuxit upp i, och en gång i tiden haft så mycket ågren i att jag velat lämna min egen kropp, försvinna ur mitt eget skinn för att jag helt enkelt inte kunde med att existera här, med andra ögon.
Bättre ögon.
Någonstans mellan alla kartonger, papperspåsar och kuddfodral har jag fått upp spåret på en där balansen.
Heja livet.

Däremot blev jag antastad av jehovas när jag skulle tanka bilen på jet igår.
Aldrig mer jet, och "kvällsläsningen" jag fick med mig i form av en nätt liten broshyr landade skönt där den hör hemma; i en av umeå stads mindre städade soptunna.
balans eller inte, aldrig får man slappna av och tappa garden.
Då dyker de upp, fähundarna, som hyenor hungrande efter lammkött.