Liberté, égalité, solidarité

Som förmodligen så många andra umeåbor med bloggtycke tänkte jag säga mitt om fenomenet Umeå stad som kulturhuvudstad.
Spontana tankar om det:
Kul. Vansinnigt kul att en stad i umeås läge, framför allt geografiskt sett, får chansen att ta axla uppgiften europas kulturella näste under ett år. Kul att juryn såg förbi de fördelar lund har, såväl i fråga om location söderut som det faktum att lund är en stad med långt äldre anor än umeå. En av Sveriges äldsta städer, Visserligen en stad som åldrats med grace och värdighet, men frågan kvartstår hur man än vrider och vänder på det, hur gammalt är ett troll?
Tur. Alla bra spelare ska ha en gnutta tur, men just i det här fallet tror jag att den där gnuttan snarare var i form av ett stop, en helpint för att specifiera närmare. Det faktum att Umeå har en hel del ofärdiga löften inför 2014, inte minst i form av byggnader; arenor och dylikt, känns dock oviktigt i jämförelse med lunds luddigt okonkreta 300-sidors förklaring av sitt eventuella kulturhuvudstadsår. En del har tur i spel, en del har tur i kärlek.
Huvudstad. Allt och alla vet ,eller bör veta (håll med eller dö), att umeå är norrlands, och även lapplands, självklara huvudstad redan som det är. Att förvalta detta genom ett kurhuvudstads-program med samer på tapeter känns spännande och intressant.

Vad skulle jag vilja se som resultat av kultursatsningen då? vad har jag för individuellt egenintresse som jag skulle vilja se kanaliseras ut i resten av staden?
jo.
idag har jag vigt större delen av eftermiddagen åt att ströva i umeyos lummiga och mindre lummiga delar. Det är en fin stad, inte särskilt estetisk eller stilistisk men fin. Framför allt är den fin för den som bott och vuxit med staden en längre tid, för en oinvigt är de yttre förutsättningarna inte särskilt talande. Där saknar jag någonting.
En geniuin stadskärna, en enhetlig front som inte bara skriker tegel.
De fina fina gamla trähusen som numera endast går att finna dels i östa och dels i västra delen av stan, hade gjort sitt till om de fått stå kvar i kärnan, rustats upp inifrån och inte rivits till grunden till förmån för tegelkolosser med intetsägande fasad och noll historia bakom sig.
En mer attraktiv stadsarkitektur, alltså. det hade varit nanting!



Någonting annat som slår mig var gång jag rör mig i från gågatan mot bågen, mot älven, mot reto (döda mig inte) är den ohumana stämningen som skapats på rådhustorget efter alla divideringar om centimeterrättvisa gentemot korvmojar, torgstånd, cyklister, mandelförsäljare..folk suckar medan de kryssar mellan cyklar, rullpizzevagnar och ungdomar med cigaretter i nävarna. Hela scenariot bara skriker saluhall, mötesplats! en naturlig mötesplats! bort från trängseln och in i en kombinerad matmarknad, kafé, disskussionplats. Ett ställe där människor möter människor, dit man går för att man vill och inte för att man måste. det skulle jag vilja ha!

En avrundande, sista tanke får bli en salig kompott av norrlandsoperan, musiken, gemene man och det kulturella tomrummet.
Umeå skulle behöva genomsyras mer av kulturen, gå ifrån dagens klick-kultur, där kultur enbart upplevs av de som får fatt i den och istället göra kulturen till en spelplan för alla. Sub-, kulturer såväl som mainstream.
Tillbaka till en större musikscen, fram med gatumusikanter, öppen teater. Slå upp dörrarna till operan, smäll upp tre stora skärmar som skyltar med månadens kultulturarr. i staden. Anlägg en skridskobana i vänortsparken, en av årets bästa idéer johan nyberg! starta upp cykeluthyrning för alla, bevisa att det inte bara är med umebornas mått mätt (det klassiska umeå-måttet; 5km, vad är väl det för bit. det traskar vi på fem röda!) att ersboda och strömpilen ligger 10 minuter bort utan motorhjälp. Främja gammlia, lär folk och fä att baka bröd i bagarstugan eller varför inte rullpizza, umeyos signum!
bygg ut biblioteket, skapa en öppen bokdisskussion, kräv filmfestivalen åter!
öppna upp ögonen för kulturen och låt den bli allmänn och inte bara till för, hur var det nu, företagsledares fruar.
kulturera mera!