Liberté, égalité, solidarité

Jag har på något sätt lyckats ta sönder min kamera. Tillslut har det faktiskt skett och trots att ingen är mer förvånad än jag att det dröjt så pass länge som det har, så känns det lite snopet.
När jag äntligen på riktigt kommit igång med att dokumentera en smula av mitt liv (låt oss säga en procent) så ger den upp. bara så där. visserligen måste jag erkänna att jag tagit bra tid på mig (tre år) , haft en så kallad lång startsträcka, med att komma igång med kameraknäppandet men ändå!
inget rent mjöl i påsen känner jag spontant, men det kan ju å andra sidan vara shocken som talar..

egentligen så var det en ren lyckoträff att jag fick nys om att kamerajäveln var trasig. egentligen borde jag plugga en himla massa, men i vanlig ordning hittar jag så mycket annat som plötsligt känns så särdeles relevant och akut att ta itu med, att kvällsordningen helt blir omkastad och plugga helt blir till radera gamla bilder på kamera, lyssna på b-låtar från 80-talet eller vika alla kläder i garderoben. ja, och på den vägen är det.
och hade det inte blivit så, ptjao säg att jag hade gjort det jag skulle ha gjort från början dvs plugga, då hade jag förmodligen inte märkt att kameran varit paj förän jag behöver den nästa gång.
helt klart värt att inte plugga.

och för att fortsätta i självcentreringens anda tänker jag våga mig på ett uttalande.
jag är färdigflyttad för den här gången.
nu vägrar jag släpa fler prylar ner till stan.
jag är less på prylar.
dock så har jag utökat min spartanska dvdsamling med två viktiga bitar idag.
men det är skillnad. de släpade jag inte ner från berget.

uppdateringen fortsätter med ett utlägg om skola och sånt.
att vara student är rent utsagt jävligt jobbigt.
idag sov jag mig igenom en viktig föreläsning. en intressant sådan bör jag tillägga, eller ja, de delar jag var vaken nog att uppfatta. vilka kan räknas på en hand. lätt.
kurslitteratur är tungt och dyrt och jävligt irriterande när det inte finns böcker på bokhandlarna i umeyo pga logistikfel i norrköping. tattarpack är dom hela bunten. lyckades dessutom spilla saft över den enda boken jag lyckats få tag i. så nu måste jag sluta dricka saft också.

annars är livet fett.
jag saknar min cyniska ådra och min mest cyniska vän.
å andra sidan klarar jag mig ypperligt på egen hand.
de flesta av mina kurskamrater, för att ge sken av den högtravande akademiker jag trots allt kommer sluta som, tror att jag är en cynisk jävel som hatar människan och klandrar mänskligheten för all jävulskap och ondska i världen rätt och slätt. samt anser att alla kan fela utom jag själv.
rätt fint jobbat på fyra dagars gemensamma studier.
nästa vecka ska jag gå in för att vara little miss sunshine istället.
det här med rollspel kan nog bli nästa stora grej.

nu tänkte jag avrunda med att välkomna hösten.
ge mig mer statiskt hår och vilt väder.
ge mig så mycket rusk jag får och stora stickade kläder.
ge mig mer färjade löv och fler omkullblåsta cyklar.
ge mig mörka kvällar rakt av och mängda ljus i fönstren.
sena stereotypa höstpromenader och film, film, film.
och så nån som kommer hit och lagar soppa åt mig.
jag har funtat på det här ett bra tag nu och börjar bli riktigt konfunderad  över vars denna någon håller hus.
storgatan 82, tre trapp opp
skynda!