Om att gå vidare och inte se tillbaka
Det är märkligt hur vissa saker ger en sådan ångest som långsamt kväver en från alla håll och kanter.
Och än märkligare hur den ångesten en dag bara kan försvinna. Som genom ett trollslag.
Ett mail, ett kontstaterande, ett samtal. Sen är det över. Och man inser att det inte var värre än så här.
Tiden kanske inte läker alla sår, men nog fan avdramatiserar den problemen.
Det var längesen en kväll i ensamhet har tagit mig så långt som denna. Kanske för att det är lördag, kanske för att våren är bakom knuten. Kanske för att jag växer upp och tar mig samman.
Ekonomiböckerna ligger fortfarande där de låg för 12 timmar sedan, men mina ekvationer inombords börjar klarna. Faktorerna bryts ut en efter en och det är en märklig läkande process.
Den mest smärtfulla biten av mitt unga liv är äntligen bakom mig, och jag kan bara hoppas att jag inte blir sugen på att se tillbaka.
den trista biten är att jag har begynnande hål i gaddarna.
får bli att borsta som en tok framöver.
nu förtjänar jag vila
Och än märkligare hur den ångesten en dag bara kan försvinna. Som genom ett trollslag.
Ett mail, ett kontstaterande, ett samtal. Sen är det över. Och man inser att det inte var värre än så här.
Tiden kanske inte läker alla sår, men nog fan avdramatiserar den problemen.
Det var längesen en kväll i ensamhet har tagit mig så långt som denna. Kanske för att det är lördag, kanske för att våren är bakom knuten. Kanske för att jag växer upp och tar mig samman.
Ekonomiböckerna ligger fortfarande där de låg för 12 timmar sedan, men mina ekvationer inombords börjar klarna. Faktorerna bryts ut en efter en och det är en märklig läkande process.
Den mest smärtfulla biten av mitt unga liv är äntligen bakom mig, och jag kan bara hoppas att jag inte blir sugen på att se tillbaka.
den trista biten är att jag har begynnande hål i gaddarna.
får bli att borsta som en tok framöver.
nu förtjänar jag vila
Kommentarer
Trackback
