Om att inte gnälla
Det är söndag kväll (natt) och jag sitter och suger på en fantastisk komplimang som jag fick från en helt oväntad source of joy.
Ett tecken (ännu ett i raden) på att denna vecka inte ska ta slut. Min lat-vecka. Min totalt ofärtjänade och helt underbara lat-vecka.
Ta inte slut.
Jag vet att kass inställning pajar nåjävulskt, men jag kan inte hjälpa det. Den nya veckans karisma har kukat ur för länge sen. mind-blowing bad, på svenska rent förjävligt för att vara krass.
Jag gillar att gnälla, det ska jag inte sticka under stol med, men för en gångs skull önskar jag att jag var oförmögen. För hela livet i stort är förbannat bra just i detta nu. Men imorn kommer det att var förbi.
Förbannade vecka som kommer.
jävla gnällspik
Kommentarer
Trackback
