Om att undvika det oundvikbara
Det är märkligt hur vi människor fungerar. Eller nej, förresten, jag ska för ovanlighetens skull inte generalisera denna gång. Det är märkligt hur Jag som människa fungerar.
I vanliga fall är jag rätt strukturerad och ute i god tid. Gör det jag ska, när jag ska och är redan på väg mot nästa projekt när jag bockat av det tidigare.
När jag har saker jag måste göra, däremot, är jag ett vrak. Drar ut på tiden, maskar på, skyller ifrån mig och hittar tusentals saker av mindre vikt som jag gladeligen sätter mig in i.
Det är en väldigt tråkig egenskap, och en dålig vana jag lagt på mig.
Somliga saker har jag skjutit ett par timmar eller någon dag framför mig. Andra typ tio år.
Men nu är det nog.
Mitt sura äpple har helt klart mognat, dags att ta en tugga!
I vanliga fall är jag rätt strukturerad och ute i god tid. Gör det jag ska, när jag ska och är redan på väg mot nästa projekt när jag bockat av det tidigare.
När jag har saker jag måste göra, däremot, är jag ett vrak. Drar ut på tiden, maskar på, skyller ifrån mig och hittar tusentals saker av mindre vikt som jag gladeligen sätter mig in i.
Det är en väldigt tråkig egenskap, och en dålig vana jag lagt på mig.
Somliga saker har jag skjutit ett par timmar eller någon dag framför mig. Andra typ tio år.
Men nu är det nog.
Mitt sura äpple har helt klart mognat, dags att ta en tugga!
Kommentarer
Trackback
