Liberté, égalité, solidarité

Jag känner mig rätt slät.
Rätt avklarad och utspottad. 
Jag längtar hit, än dit, tror att jag vill detta men bangar inte för det andra.
Jag har fantastiska människor omkring mig men ändå längtar jag bort. Till framtiden.
Jag vill ha gjort allt jag vill, upplevt det jag vill, sett det jag vill. Och använda det.
Jag längtar till det jag inte gjort men redan gjort. Ser förbi det jag har och det som varit.
Gnistan finns där, men släcks oavbrutet. Jag känner mig som en larv, fast i en puppa. Tränger mig först i kön men kommer aldrig i tid för Det.
Nu är snart ett år avklarat i Umeyo, och jag känner mig relativt nöjd. Nöjd och färdig. Umeå behöver mig inte längre men jag undrar vilken stad som kommer näst.
Stockholm och jag har fått en ny relation. Jag och Göteborg känns done and done. Malmö är en bubblare och Uppsala, Lund känns mer som en avslagen öl än som samtalsämne.
Saker och ting löser sig alltid, och det är vackert när man får en försmak på vad som komma skall.
Därför längtar jag till framtiden.
Jag sitter med axelbanden nerdragna, väntar på nypotatisen och njuter av livet.
Men längtar efter framtiden.
Aldrig ett bra tecken.

Over and out