Om turbulens och kvinnor, kvinnor, kvinnor
Det är återigen torsdag kväll och jag tömmer hjärnan efter en späckad dag.
I skolan är det häktiskt, frustrerande och inte alls särskilt stimulerande för tillfället. På lunchrasterna är det fruktansvärt roligt och extremt stimulerande. Fritiden likaså, för det mesta.
Veckorna rinner förbi och helgerna försvinner som små saliga synder, fort går det. Jävligt fort.
Matlaget köttrosens andra omgång har kommit och gått. Undertecknad stod i förkläde och hätta denna afton och utan förvåning kan jag konstatera att det gick som en dans på rosor. Köttrosor.
Att plugga i Umeå har satt som mest spår i mig, inte i form av allmänbildningen och förkovringens aldrig falnande eld utan i form av de fantastiska kvinnorna jag har lärt känna. Att så många medvetna, underhållande, knivskarpa, kloka kvinnor kunde finnas på en och samma plats anade jag knappast när jag, genomsyrad av skepticism, skrev in mig på campus i höstas.
Överallt; i min amnestygrupp, i röda korset gruppen, på kvinnojouren, i matlaget, möter jag engagerade, härliga kvinnor somdet är så kul att jobba med, kul att dela engagemang med. Kvinnor, kvinnor, kvinnor. Det är vad jag kommer att förknippa universitetstiden i umeå med.
Om ett par veckor lämnar jag mitt nuvarande boende, mitt hjärtas lilla samkvämsrum, för "fenomenal kosmisk kraft. på en pytteliten bostadsyta". Jag komprimerar mitt boende, minimerar mina utgifter och satsar hela min själ på det kollektiva. Det spritter i mig vid tanken på att pissa på ensamlivet i centrum till fördel för flersamlivet i periferin. Samtligit känner jag en liten sorg över att lämna 82an tre trapp upp långt inuti mitt bortskämda kvinnohjärta.
Ännu en era är slut, och som sig bör avslutas den bland flyttkartonger
Nu är det hög tid att på nytt fly in i ekonomins värld;
Einstein hade rätt - "Det som är svårast i världen att förstå är inkomstskatten"
I skolan är det häktiskt, frustrerande och inte alls särskilt stimulerande för tillfället. På lunchrasterna är det fruktansvärt roligt och extremt stimulerande. Fritiden likaså, för det mesta.
Veckorna rinner förbi och helgerna försvinner som små saliga synder, fort går det. Jävligt fort.
Matlaget köttrosens andra omgång har kommit och gått. Undertecknad stod i förkläde och hätta denna afton och utan förvåning kan jag konstatera att det gick som en dans på rosor. Köttrosor.
Att plugga i Umeå har satt som mest spår i mig, inte i form av allmänbildningen och förkovringens aldrig falnande eld utan i form av de fantastiska kvinnorna jag har lärt känna. Att så många medvetna, underhållande, knivskarpa, kloka kvinnor kunde finnas på en och samma plats anade jag knappast när jag, genomsyrad av skepticism, skrev in mig på campus i höstas.
Överallt; i min amnestygrupp, i röda korset gruppen, på kvinnojouren, i matlaget, möter jag engagerade, härliga kvinnor somdet är så kul att jobba med, kul att dela engagemang med. Kvinnor, kvinnor, kvinnor. Det är vad jag kommer att förknippa universitetstiden i umeå med.
Om ett par veckor lämnar jag mitt nuvarande boende, mitt hjärtas lilla samkvämsrum, för "fenomenal kosmisk kraft. på en pytteliten bostadsyta". Jag komprimerar mitt boende, minimerar mina utgifter och satsar hela min själ på det kollektiva. Det spritter i mig vid tanken på att pissa på ensamlivet i centrum till fördel för flersamlivet i periferin. Samtligit känner jag en liten sorg över att lämna 82an tre trapp upp långt inuti mitt bortskämda kvinnohjärta.
Ännu en era är slut, och som sig bör avslutas den bland flyttkartonger
Nu är det hög tid att på nytt fly in i ekonomins värld;
Einstein hade rätt - "Det som är svårast i världen att förstå är inkomstskatten"
Kommentarer
Trackback
