Om förändring
Jag sitter i sängen framför skärmen i skräddarställning. Tuggar äpplen, lämnar kallnat kaffe efter mig i muggar utspridda i lägenheten, tvinnar hårlänkar. Slutar snusa för att sedan börja igen.
Ljusen i lyktorna brinner ut, jag sitter kvar.
Benen krampar som vanligt efter för många ögonblick i skräddarställing, men jag är van. Utanför fönstret hör jag bussarna komma och gå; 9:an, 8:an, 7:an, 5:an. Men jag sitter kvar.
Det slutar snöa, våren är för långt bort för att jag ska bry mig om hur höga snö drivorna är just idag, så jag sitter kvar.
Omgivningen tycks genomgå förändring; flickor blir mammor, par blir äkta makar, levande dör. Nyfikna reser, uttråkade börjar om, nyfunna lämnar. Jag sitter kvar.
Sedan våren 07 när den stora friheten till ansvaret kom har jag inte alls genomgått någon till synes drastisk förändring. Jag är varken gravid, gift, sambo eller mambo.
Däremot är jag är mer levande än död, mer nyfiken än obrydd och mer förväntansfull än uttråkad.
Fundamental förändring bakom ridån, minst lika essentiell och av lika stor vikt som den rundade magen eller ringen på vänster tass.
Världen förändras överallt och vi med den, det är bara det att det kanske inte alltid syns vid första anblicken.
Kommentarer
Trackback
