Liberté, égalité, solidarité

Idag har jag känt mig avskärmad från världen.
Idag har humöret pendlat med ljusets hastighet.
Idag kliar alla kläder jag har på koppen.
Idag kommer jag fram till monotona telefonsvarare varje gång jag ringer någon.
Idag är ingen mat god, inget vatten kallt nog.
Idag brinner jag av på minsta lilla sak;

Idag är jag irriterad.
jag irriterar mig på kids som kör sina mopeder fram och tillbaka, fram och tillbaka. I brist på fantasi och stimulans, kör de iq-befriade idioterna gata upp och ner och förpestar naturen. Inte bara det att de spyr ut en massa skit i form av particklar och kolväten, de penetrerar hela världsordningen med det genomträngande ljudet av en motor som gasar hit och dit. Ögonen svartnade på mig där jag gick uppe på svingen och jag fick lust att slåss. Banka för min rätt att gå hem i tystnad och sura för mig själv.
Självklart är det inte mycket annat som stämmer heller. Kaffetermosen läcker, lägenheten är kaosartad, disken är odiskad och kylen tom. Irritationen växer i takt med insikten om att allt jävulskap jag räknat upp ovan i slutändan leder tillbaka till mig själv. Det är alltså mig själv jag har att skylla för hela jävla dagen. Och det om någonting gör mig irriterad!!!!

för jag vet att jag vaknade upp på fel sida. och jag vet att jag inte har ätit sen klockan 11 imorse. Jag vet att jag får ännu mindre gjort av det jag måste göra genom att sitta här. Jag vet att jag borde ha handlat igår, köpt en ny termos när den gamla gick sönder och inte kastat saker omkring mig istället för att lägga dom där de ska vara. Och det är så jävla irriterande att veta att jag inte kan skylla skiten på någon annan jävel. Allt jävla jävulskap är mitt jävla fel.

Förrutom en sak.
Moppepojkarnas idiotiska tidsfördriv kan jag till sist och syvene leda till någon annan än mig själv,
och det faktumet tänker jag rädda min kväll genom;
jävla föräldrar!