Om upprepningar och nya hörn
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; dygnet har för många, långa timmar när en är oförmögen att göra någonting fint av dem.
Ligger i mitt nya favorithörn och febrar. och herre chelito vad jag febrar. och har ont.
tji fick jag, min dumma gås, som trodde att tandkalaset var undanstökat för min del. jag ska sluta tro.
fem dagars sjukskrivning. feeeeeem lååååånga dygn sjukskrivning.
det fina med det hela är att jag aldrig tidigare varit sjukskriven. nyhetens spänning var över redan efter tre ganska deppiga minutet.
det fula är att jag kommer att bli galen på kuppen.
sjukskrivning från jobbet innebär inte ledighet. sjukskrivning från jobbet innebär sjukskrivning från livet, hur vansinnigt det än låter. ett smakprov, apetizer, liten och naggande, på mitt liv under den närmaste veckan;
medikamenter för 600 riksdaler, som skall sväljas efter schema och helst med fil som jag förkastar och inte ens tål. total passivitet för att undvika ansträngning. avståndstagande från solen, skuggan och allt som inte inkluderar ordet inomhus och sängliggande. konstant molande värk, ett ansikte som inte är mitt samt en fullkomlig längtan efter en springtur varsomhelst. en solkvart. en kaffe i språnget. ett arbetspass.
jag önskar riktigt hett att jag hade haft en fungerande kamera för att dokumentera denna nya, patetiska sanna. detta vrak av vrak och den nya miljön jag plötsligt står inför. halvliters glas med vatten-och saltlösning, halvätna pillerkartor, febertermometer, kuddar som en gång i tiden var inbjudande fluffiga men nu kippar efter andan under min tyngd och så självklart den osmakligaste accesoaren av dem alla. tv-dosan. min nya bästa vän.
oförmögen till att släpa mig till biblioteket för att plocka upp lite vettig litteratur, vilken ändå skulle vara totalt värdelös med tanke på att jag somnat ifrån samtliga böcker jag hittills smekt om pärmen, är jag nu hänvisad till tv-skärmens hänsynslösa värld.
tie dagar räcker antibiotika kuren. om sju dagar seglar jag iväg mot spaniens saftiga citrusfrukter.
tie dagar minus sju dagar är tre dagar. alla goda ting är tydligen inte tre.
i detta fall är tre dagar tre för mycket.
jag undrar om det är karman?
och jag som trodde att jag låg rätt bra till.
men justja. jag ska sluta tro
over and out.
hån
Ligger i mitt nya favorithörn och febrar. och herre chelito vad jag febrar. och har ont.
tji fick jag, min dumma gås, som trodde att tandkalaset var undanstökat för min del. jag ska sluta tro.
fem dagars sjukskrivning. feeeeeem lååååånga dygn sjukskrivning.
det fina med det hela är att jag aldrig tidigare varit sjukskriven. nyhetens spänning var över redan efter tre ganska deppiga minutet.
det fula är att jag kommer att bli galen på kuppen.
sjukskrivning från jobbet innebär inte ledighet. sjukskrivning från jobbet innebär sjukskrivning från livet, hur vansinnigt det än låter. ett smakprov, apetizer, liten och naggande, på mitt liv under den närmaste veckan;
medikamenter för 600 riksdaler, som skall sväljas efter schema och helst med fil som jag förkastar och inte ens tål. total passivitet för att undvika ansträngning. avståndstagande från solen, skuggan och allt som inte inkluderar ordet inomhus och sängliggande. konstant molande värk, ett ansikte som inte är mitt samt en fullkomlig längtan efter en springtur varsomhelst. en solkvart. en kaffe i språnget. ett arbetspass.
jag önskar riktigt hett att jag hade haft en fungerande kamera för att dokumentera denna nya, patetiska sanna. detta vrak av vrak och den nya miljön jag plötsligt står inför. halvliters glas med vatten-och saltlösning, halvätna pillerkartor, febertermometer, kuddar som en gång i tiden var inbjudande fluffiga men nu kippar efter andan under min tyngd och så självklart den osmakligaste accesoaren av dem alla. tv-dosan. min nya bästa vän.
oförmögen till att släpa mig till biblioteket för att plocka upp lite vettig litteratur, vilken ändå skulle vara totalt värdelös med tanke på att jag somnat ifrån samtliga böcker jag hittills smekt om pärmen, är jag nu hänvisad till tv-skärmens hänsynslösa värld.
tie dagar räcker antibiotika kuren. om sju dagar seglar jag iväg mot spaniens saftiga citrusfrukter.
tie dagar minus sju dagar är tre dagar. alla goda ting är tydligen inte tre.
i detta fall är tre dagar tre för mycket.
jag undrar om det är karman?
och jag som trodde att jag låg rätt bra till.
men justja. jag ska sluta tro
over and out.
hån
Kommentarer
Trackback
