Liberté, égalité, solidarité

Klockan är jävel för mycket för att jag ska lyckas knipa tillräckligt många timmar sömn innan öppning imorgon.
Igen.
Men för en gångs skull har jag en god anledning i bakfickan. Jag har tagit mig i kragen och städat ur min äckliga boning. Boplats. koja. slott.
När jag äntligen kom av söndagspasset idag hade jag för mycket ångest över sopstation sannagrad att jag väntade en tre fyra timmar innan jag drog min walk of shame. försökte halvhjärtat ringa en vän som man får göra i typ vem vill bli milionär, men fick få svar och valde därav ensamheten. skyllde på min trötthet efter en slitig helg, men alla tecknen pekar som vanligt åt samma håll. B hållet. som i babord. och bortförklaring.
Jag är fast i en typisk sanna-jobbar-för-mycket-slentrian.
sena nätter, för lite sömn. stressiga mornar, för lite lugn. spring hit, hets dit. slopa frulle, morgonpromenad och kaffetår. prioritera mascaraklick, skoknytning och klegg i hår.
true story.
sad story.
kroppen kliar av år och dagar utan återfuktning, tvättkorgarna svämmar över och ögonen ser dubbelt efter för många timmar med linshäng.
så jävla sunkigt.

nä nu blir det shape up med var sak på sin plats med sin tid.
hur lång tid tar det egentligen att smörja in två ben och ett par ganska korta armar?
eller tugga i sig lite hårdbrö medan kaffet kokar?
handla ett äpple eller två?
mixa till en spirulina.

kanske är jag snäppet tröttare imorgon än vad jag hade varit om jag knytit ihop säcken kring ett som plannerat, men uppvaknandet kommer istället att bli guld och gröna skogar i jämförelse med kabul-landskapet jag vaknat till under den senaste veckan.
whoop whoop

( ibland längtar jag bara efter att få bli gammal och uråldrig så att jag på ett legitimt och allmänt accepterat sätt får konversera genom fraser i stil med "var sak på sin plats")