Om friheten att vara ofri

jag sitter i ett kök som jag känner igen. omkring mig finns välbekanta ansikten och utanför fönstret skymtar en välutnyttjad lekplats i morgondiset. minnen fladdrar förbi men vill inte riktigt stanna. kaffekokaren bubblar och ångar, och kaffedoften sprider sig behagligt i rummet; tar en med storm.
en visselradda som känns igen, trappan som knarrar, möblerna och kopparna. några fler rynkor här och där, ett nytt soffbord och iskristaller på rutorna. annars sig likt. så ljuvligt likt. med endast en uns malört i min bägare sitter jag och njuter av att se solen gå upp över kvarteret. mitt barndomskvarter. som jag väljer eller inte väljer. kommer och går.
frihet föder ansvar, ansvar kräver frihet. jag diggar bägge.
och nu är kaffet klart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0