Om barn
Har kommit på mig själv med att fundera mycket om- och över barn under höstens gång.
Blommor och bin, frön för vinden. Fast snäppet mer komplicerat än så.
Det här med barn alltså. Tidigare har jag satt mig tvärt emot allt vad barn heter på ett ganska barnsligt sätt.
Kanske av rädsla. Vill inte ha barn. Tycker inte om dom. På samma banala sätt som jag hävdat att jag inte tycker om katter, hundar och allt vad husdjur heter. Nej, jag är inte särskilt förtjust i konceptet husdjur, men djuren i sig är jag stormförtjust i har det sedemera visat sig. Husdjur är trots allt en konstruktion av människan, ett koncept som gör husdjuren till objekt och människan till ägare och alltså överordnad, patrone. Att ha djur boende hos sig med vilka en delar sin samvaro behöver inte betyda att djur och människa per automatik spelar rollerna som ägare, ägodel.
Barn är inte heller ägodelar. Inga fragila ting att se men inte röra. Barn är framtiden. Barn är grogrund. Barn är oskyldiga.
Oskrivna blad (eller?) säger vissa, andra nekar. Oskrivet eller inte, barn är människor.
Och människor är i grund och botten bra.
När jag ser och hör hur vi underskattar och exkluderar barn i olika sammanhang blir jag, tvärtom mina tidigare hävdanden, sugen på att sätta några frön i jorden. Få vara med och utveckla. Påverka någon och vara någons klippa. Det här med barn alltså. Det är kanske inte så dumt ändå.
Blommor och bin, frön för vinden. Fast snäppet mer komplicerat än så.
Det här med barn alltså. Tidigare har jag satt mig tvärt emot allt vad barn heter på ett ganska barnsligt sätt.
Kanske av rädsla. Vill inte ha barn. Tycker inte om dom. På samma banala sätt som jag hävdat att jag inte tycker om katter, hundar och allt vad husdjur heter. Nej, jag är inte särskilt förtjust i konceptet husdjur, men djuren i sig är jag stormförtjust i har det sedemera visat sig. Husdjur är trots allt en konstruktion av människan, ett koncept som gör husdjuren till objekt och människan till ägare och alltså överordnad, patrone. Att ha djur boende hos sig med vilka en delar sin samvaro behöver inte betyda att djur och människa per automatik spelar rollerna som ägare, ägodel.
Barn är inte heller ägodelar. Inga fragila ting att se men inte röra. Barn är framtiden. Barn är grogrund. Barn är oskyldiga.
Oskrivna blad (eller?) säger vissa, andra nekar. Oskrivet eller inte, barn är människor.
Och människor är i grund och botten bra.
När jag ser och hör hur vi underskattar och exkluderar barn i olika sammanhang blir jag, tvärtom mina tidigare hävdanden, sugen på att sätta några frön i jorden. Få vara med och utveckla. Påverka någon och vara någons klippa. Det här med barn alltså. Det är kanske inte så dumt ändå.
Kommentarer
Trackback
