Om morgonstund och guld i nån jävla mund
Någon sa en gång att morgonstunden är den värdefullaste på dagen, att morgonen är en slags indikator på hur resten av dagen kommer att te sig.
Om det är sant så måste jag ljuga extremt mycket för mig själv många gånger.
Mina dagar utvecklas sällan mot hur jag känner mig om mornarna.
Mornar är ofta mina värsta stunder på dagen. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp.
Alla runt omkring mig är idioter på ett eller annat sätt, och jag har ofta jäävligt långt till ett leende eller ens ett skratt. Helst skulle jag vilja vara mol alena och slippa bli tilltalad av, än tilltala världen.
Sinnes svårt när en 60 kvm lägga delas av tre personer.
Mornar är nog det svåraste jag vet.
Om det är sant så måste jag ljuga extremt mycket för mig själv många gånger.
Mina dagar utvecklas sällan mot hur jag känner mig om mornarna.
Mornar är ofta mina värsta stunder på dagen. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp.
Alla runt omkring mig är idioter på ett eller annat sätt, och jag har ofta jäävligt långt till ett leende eller ens ett skratt. Helst skulle jag vilja vara mol alena och slippa bli tilltalad av, än tilltala världen.
Sinnes svårt när en 60 kvm lägga delas av tre personer.
Mornar är nog det svåraste jag vet.
Kommentarer
Trackback
