Liberté, égalité, solidarité

this just in



Jag, sanna sundelin i egen hög person är välsignad med låg statistik på minuskantade dagsformer.
mer sällan än ofta har jag riktigt dölliga dagar.
Därför är det ytterst tråkigt men även lite spännande när en riktigt dålig dag infaller.

Egentigen känns det av redan innan kritiskt momentum numero 1 (uppvaknandet) i form av ryckig sömn och drömmar som känns miserabla ända ut i lilltån.
Uppvaknandet är katastrof, och den allmänna känslan är att munnen aldrig kommer att le igen.
ever.
Ofta kan den första timmen efter dagsstart passera relativt smärtfritt.
Idag var så icket fallet.

Gamla kläder, turkdusch, fotfallen stroll och frys i näven.
Unken doft, spretigt hår, trötta ögon och elak mage.
Resten av dagen tedde sig som ett högst osmakligt och långsökt uselt skämt.
Ljuspunkten inföll strax efter åtta snåret och årets första picknick drar upp slutbetyget några pinnar.
Hurra för komboliv och fina fixningar.

Nu har dock tystnaden lagt sig och den elaka magjäveln gör sig hörd ånyo.
Jag tänker inte dra ut på lidandet värst mycket mer och drar mig därför tillbaka utan vidare väsen.

Jag hoppas istället på morgondagen.
Onsdagen.
Den ädlaste av dagar; dryckenskapens och orerandets högtidsdag; Veckans okrönte konung!
Alla garvar på tre!