Om höstvindar och obehag
Världen är grå. Kanske speglar den dagsformen för världen, kanske inte.
Den globala situationen kan knappast beskrivas som annat än grå för tillfället, men det hör inte till vardagsmaten att himlen gråter i onödan för de små människornas problematik.
Hade känts fett att få sig en anledning till denna otuktande gråa dimma dock.
Det isar i märg och ben, såsom torneälven gör efter islossningen.
fast på ett helt annat sätt.
Jag känner mig inte redo för hösten.
Tvärtom känner jag mig så oredo en kan vara.
Jag har börjat välkomna höstvindarna med stora famnen på senare dagar, men i år korsar jag armarna, pekar bestämt på ytterdörren och ber hösten fara och flyga. åt helvetet till.
Kanske där att det plockas upp lite varmare vindar, och då kan höstjäveln glatt få trampa i farstun ånyo.
En brukar få sig hett om öronen i helvetet. så säger de som vet i allafall.
Sommardagarnas lättja tycks årtionden bort. surrealistiska feberfantasier frå en svunnen tid.
jag bär runt på ett sällsamt illamående kring magmunnen. motbjudande fredga som bara väntar på att komma till liv och spy på hela skiten.
det finns inga gråzoner i hundarnas värld.
låt oss pynta bort det hela.
stoj och stimm, strass och glitterpinnar.
fake it till you make it förihelvete.
och så blev det lite bättre
