Om kroppsliga ting och själsliga
Snart har två månaders kaos passerat. Kaos på golv, kaos på tak, kaos på gardin med frans.
Om mindre än två veckor når vi kaosets slut. Lagom till säsongsstarten.
Trots att jag tycker att jag gjort det bra så har kaoset krupit in i kroppen på senare tid.
Kanske har det alltid funnits där och ba bidat sin tid. Kanske inte.
Svårt att få fatt i, och ogenerat hejdlöst i sin framfart.
Det syns i ögonen och det syns på kroppen; dess hållning, färgskala och form.
Mycket kan lösas genom kommunikation, men somliga saker kan inte ens den vassaste tunga och skarpaste röst framföra.
Jag tror ändå att jag har lyckats lätta en smula på oket under de senaste dagarna.
Reducerat känslan av att vara någons dörrmatta.
Tagit itu med saker som hängt över mig med piska och påk.
Jag känner plötsligt det fina med hösten svepa över mig i friska vågor.
Och finns det någon skönare känsla än en nytränad, nyduschad, väldoftande naken kropp mot alldeles ljuvligt kalla lakan.
tror fan inte det.
spännande tider nalkas.
